När jag var i Österrike v 41-42 så blev jag olycksdrabbad jag ska berätta historien för er här på bloggen , men det äre en ganska personlig berättelse men nu kör vi deep shit talk!

Jag åkte ner till Årstavik kl 4 på morgonen för att ta bussen till Skavsta flygplats. Vi åkte ner allihoppa ca 30 barn och typ 5 vuxna.. Allt började bra på veckan o jag tränade på , men jag kan faktiskt erkänna att jag inte drack så mkt under träningarna på 3000 m men, på lunchen o efter drack jag mkt! Efter några dagar tog jag o mina kompisa bussen kl 753 upp till glaciärstationen . Vi kom up o började åka o så men när jag åkte i liften med Bobbo elr Fred ( vet inte vem som e vem för de e tvillingar haha) så började de smått att pirra i min vänstra arm , jag trodde bara att den domnade men när jag tog av min vante var de nåt som var fel.. Min fingrar rörde sig långsamt upp o ner utan att jag gjorde nåt jag blev jätte rädd när jag märkte att jag inte kände kylan utanför ..
Jag åkte ner till min tränare o han sa att jag skulle sitta o vila en liten stund efter nåra sekunder så tappade jag känsel i tubgan o min talförmåga men de kom senare tillbaks . Jag åkte ner en 30 min innan alla andra till lunch där satt jag o väntade till mina tränare kom. Sen gick jag o en av tränarna till en doktor på berget som sa att jag skulle åka ner . Så jag åkte kabinliften ner som tar 25 min o sen bussen som tar ca 15 -25 min . När jag satt på bussen började jag att må illa så när jag kom till hotellet började jag o grina . Jag gick upp på mitt rum o tog av mig mina skidkläder för o byta till pyjamas . Sen ringde jag mamma som var i Spanien.

När jag pratade med henne så mådde jag asdåligt så jag spydde. De va typ de omysigaste ever jag hatar o spy !! Men ja sen kom Julia min kompis lilla syster som va sjuk o fråga om jag skulle ha nåt från affären . Hon köpte 2bananer o en redbull till mig . Jag sov typ lite sen o vaknade när mina rumakompisar Tyra o Sofia kom o frågade hur jag mådde , o jag mådde bättre . Jag stannade nere i byn i två dagar efter det. Sen skulle alla åka hem o jag skulle åka till ett annat hotell för att träna med min klubb IFK Lidingö SLK .
Ja tränade med dem första gången på 3 dar efter min konstiga insident. Jag kunde prata o jag hade känsel i armen men jag var svag o kunde inte Hålla i saker Men jag åkte endå. Joakim en pappa till en kompis hade ansvaret dör mig o min mamma ringde honom o sa att en doktor i Sverige hade sagt att jag skulle till en doktor. Så när vi kom ner bytte jag bara om o så gick vi till en doktor. Doktorn pratade inte så bra engelska men till min förvåning pratade han kroatiska som jag oxå kan:) han ringde iaf en ambulans som jag skulle ta för att åka till Innsbrucks uniersitets sjukhus de e typ som KS (karolinska sjukhuset i Sthlm) där fick jag göra en undersökning av en barnläkare som sa att jag skull göra en MRI (googla om ni inte vet va de e) och att jag skulle stanna för natten o jag blev förkrossad.
Nästa dag skulle jag göra en EEG O EKG (googla) o en till MRI o sen stanna en natt till , de va ett jätte bra o fint sjukhus så de va ingen fara utom att jag saknade mamma o pappa (ja asså de kom en annan mamma en mamma till en kompis oxå så jag va inte ensam ) . På natten så bestämde mamma att hon skulle ta de första flyget på morgonen o hon kom till mig . Först trodde doktorerna att jag hade en hjärn tumör men de va inte de o nu tror de att de e en nerv i kläm att jag har epilepsi eller att jag har migrän eller att jag fick en blodpropp men de vet inte säkert !

Jag gick åka hem med mina kompisar o jag bodde med mamma på ett annat hotell resten av de 5 dagarna som jag inte fick åka skidor

Nu är jag hemma igen men jag får inte åka på hög höjd förrens läkarna vet vad felet är . Jag får inte överanstränga mig för att jag kan typ dö då . Men jag får träna lätt o det gör jag varje dag . Hoppas bara att detta inte sabbar min dröm min dröm att bli Världens Bästa skidåkerska !